 |
Det är tyst. Alldeles tyst. Alldeles stilla. Inte en rörelse, inte ett vinddrag, inte en tanke. Hela skogen i oavbruten tystnad. Det är inte vår värld. Det är den ursprungliga världen, årtusenden bort. Högresta, tystlåtna granar knirrar och knarrar på en ohörbar sång, insvepta i stolt snö. Vinden vaknar och drar varsamt förbi, alldeles osynlig och tyst. Någon annan skulle kanske säga att han känner ensamhet. Men jag kan inte. Jag känner inte så. Jag är bara överväldigad. Av skog och av insikt. |