Från Ångermanlands Ornitologiska Förenings utflykter, mestadels i Örnsköldsvikstrakten
Ett tiotal medlemmar samlades på Komtek i Ö-vik för att endera använda Svalan för första gången eller för att förkovra sig i systemet. Thomas och Torbjörn guidade bland Svalans näst intill obegränsade möjligheter till information om fåglarternas uppträdande i landet.
Innan mötet började berättade Gerd Berglund, ansvarig för Komteks
verksamhet, vad verksamheten går ut på och en hel del intressant som man
åstadkommit.
Innan en allmän genomgång av Svalan startade registrerades de som inte redan
var det som rapportörer i Svalan. Den som hade glömt sitt lösenord fick det
via rapportkommittén och kunde sedan själv ändra det till ett som var
lättare att komma ihåg.
Efter genomgång av grunderna bänkade sig deltagarna vid datorerna och kunde
mata in egna fågelobservationer och lägga in egna fågellokaler, allt utifrån
den kunskapsnivå man befann sig på. Svalans dagbok visades och en del olika
möjligheter att lista observationer för landskap, lokaler och personer
visades.
Efter avbrott för fika fortsatte deltagarna att enskilt arbeta med systemet
och de frågetecken som dök upp gicks igenom. Bland annat hur man registrerar
sig som medobservatör till en redan befintlig rapport, registrerar
andrahandsuppgifter, med mera.
Artportalen som omfattar både fåglar, kärlväxter, fjärilar och svampar
demonstrerades, speciellt möjligheten att se en fågelarts successiva
uppträdande från söder till norr två olika år visades.
Som vanligt när man jobbar med något intressant rann tiden iväg snabbt och
plötsligt var det dags att bryta upp. Alla deltagare lärde sig något nytt av
de övriga och kunde efteråt lite mera än när de kom.
Innan deltagarna skildes kom förslag om att ordna en skådarresa till fjällen i början av juni, vi får väl se vad det blir, håll koll på programmet!
Tidigt på morgonen den 19/5 åkte en fullastad bil med fyra personer
söderut från Husum/Örnsköldsvik med Öland som slutmål. Där skulle vi
sammanstråla med ett gäng på tre personer som tagit ledigt några dagar extra
och därför redan hunnit skåda ett tag i mellansverige.
Eftersom vi beslutat att dela upp bilresan och övernatta någon stans längs vägen var
det troligaste målet för kvällen Hjälstaviken i Uppland. Första stopp blev
Dockstafjärden där en hanne praktejder, som setts till och från de senaste
dagarna, upptäcktes liggande mitt ute på fjärden, en suverän obs i fint
medljus!
Nästa stopp blev en avstickare till Västanåfallet i Viksjö, Härnösand,
där fallets forsärlor var på plats och visade upp sig fint i fallets övre
del.
Därefter lockade fjällgässen som setts i området kring Stornäset,
Sundsvall. Ingen behövde bli besviken eftersom 13 st sågs fint från
Stornäskaj. Bland dem även vitkindade gäss och en del olika vadare.
Färden gick vidare och lagom till dess vi närmade oss Gävle larmades en
Tuvsnäppa ut på Rixlarm, den höll till vid Ledskärsviken i Uppland vilket
bara blev en mindre omväg. Efter en stunds letande upptäckte vi den utanför
tornet i viken, där den rastade tillsammans med bland annat 100 tranor, ett
flertal gravänder, skräntärnor, gulärlor och andra vadare. Alla hade nu
fått se minst en så kallad "lifer", dvs en fågelart man
aldrig tidigare sett - men det skulle komma mera!
Inget nytt larm var tillräckligt spännande för att störa resan ner mot
Hjälstaviken. I kvällningen stod vi så i tornet vid sjön och spanade in
årtor, skedänder, sothöns, dvärgmås, bruna kärrhökar och andra
slättsjöfåglar - verkligen ett bra ställe att se fåglarna i medljus på
nära håll och vi hörde rördrom tuta i bakgrunden!
20/6
Efter övernattning vid Enköping, med spelande näktergal och obs av entita
bar det vidare mot Öland. Vi hade bestämt att sammanstråla med de övriga tre
skådarna vid Petgärde träsk eftersom vi kunde passa på att besöka en lokal
rätt långt norrut innan vi gav oss ner mot Ottenby. På vägen fick vi då
larm om en sydsträckande kejsarörn en bit norrrut från vår väg över till
Petgärde! När vi så tvärade över från Borgholm mot Petgärde hade vi
plötsligt en stor ljus örn skruvande strax intill vägen, kejsarörnen? Efter
att snabbt hittat ett ställe att köra undan bilen och slitit fram en tubkikare
ur bagaget kunde det efter ett par hektiska minuter konstateras att det nog var
kejsarörnen som setts, åtminstone hittades inget som talade emot det!!
Strax därefter var vi så i Petgärde träsk där de tre övriga
resedeltagarna väntade och ÅOF:s skådarresa kunde officiellt börja!
Pungmes som byggde bo vid nya tornet hade vi hört talas om och mycket riktigt, en hane vid ett bo rakt över stigen gav flera av skådarna en ny "lifer". Flera arter simänder sågs i träsket och på vägen tillbaka visade det sig finnas två pungmesbon, i var sitt träd över stigen. Vid ett dike sågs sedan en rörhöna på nära håll.
Nästa två arter som "hägrade" var vit stork och svarthakad buskskvätta, som båda setts vid Solberg en bit söderut på ön. På vägen till Solberga kom vi ifrån varandra pga matinköp mm vilket gjorde att de tre i ena bilen hann se vita storken dra norrut, men inte vi fyra i den andra. Svarthakade buskskvättan var dock kvar så alla fick se den. Från Solberga är det nära till Eckels udde och eftersom alla inte sett smalnäbbad simsnäppa så åkte vi dit och tittade på den, men på vägen, i Degerhamn höll en svart rödstjärt till på en låg fabriksbyggnad vid vägen - även den "lifer" för en del. Vid Eckels udde såg vi även kustsnäppa, de obligatoriska skärfläckorna, andra vadare och en havsörn.
Nu var det hög tid att dra sig till Vandrarhemmet i Ås innan receptionen stängde, men vi var lite extra intresserade av den rostgumpsvala som setts vid södra udden strax innan. Efter incheckning åkte vi tillbaka mot Ottenby och strax innan vi svängde ner vid Kungsgården kom larm om Rostgumpsvala samtidigt som vi såg en grupp ivriga skådare spana upp mot träden vid infarten - och mycket riktigt där flög det omkring en rostgumpsvala. Snabbt strömmade det till fler bilar och folk drog fram och tillbaka mellan träden allt eftersom svalan förflyttade sig. En del som sett den jublade och kramade om varandra medan andra som inte sett den irrade omkring med stressad blick, däribland en av oss sju. Svalan kom dock tillbaka över träden vid vägen ytterligare en gång så att alla i vår grupp fick se den, då blev det lättare att fika i lugn och ro samt att i gruppen diskutera hur vacker den var, eftersom alla då kunde glädja sig åt obsen. En kull med tre kattuggleungar och en vuxen fågel gav ett näpet intryck där de satt i ett av de höga lövträden.
Nattens stora mål var Möckelmossen. Där hade det under en veckas tid på nätterna spelat en mindre sumphöna. Efter en promenad på drygt en kilometer visade det sig att de som stod på läsidan av sjön tydligt kunde hörde fågeln spela sin räcka av "skall från liten hund", som det står i vissa fågelböcker. En räkning av antalet skådare gav 200 st, trots att vissa redan vänt tillbaka.
21/5
Väckning kl 04. Iväg till södra udden Ottenby för att se om något
intressant dykt upp, men antagligen var det den kraftiga västvinden som
orsakade att fyrträdgården var fågeltom.
Frukost vid södra lundparkeringen och en promenad i södra lunden gav en mängd sjungande fåglar innan ett larm om gulhämpling lockade gänget till Kungsgården. Gulhämplingen som hördes precis när vi kom försvann dock snabbt från platsen innan vi hann se den. Ett besök avlades i Club300:s partytält där kikare och annan utrustning såldes. Vi drog vidare till norra lunden där halsbandsflugsnappare blev ny art för en del. Ett larm om fältpiplärka vid Sebybadet gjorde att vi åkte dit. Ett flertal fick då ytterligare en nya art på sin krysslista.
När vi på eftermiddagen stått och spanat på två stycken ängshökars revirstrid fick vi larm om en spelande vaktel vis Össby, och mycket riktigt, ute i fältet spelade vakteln på blanka eftermiddagen.
När vi senare på kvällen var på väg ner mot fyren i Ottenby kom så ett larm om svartbent strandpipare. Det blev ett himla körande fram och tillbaka på fyrvägen eftersom den larmade lokalen, Hahns fd sjöbod var okänd för de flesta. Till slut visade det sig att man måste stå uppe i fyren för att se område på östra sidan ringmärkarstationen, men piparen hade gett sig norrut i samband med ett uppflog och gick inte att se längre. Nåväl, mjölksyran i benen efter den snabba marshen uppför alla trapporna i fyren kommer de som var med sent att glömma! Trots den starka vinden som gjorde att tubkikarna skakade rejält kunde vi uppifrån fyren se en rödspov, brushanar och en massa kärrsnäppor. Efter fortsatt skådning från marken hittade vi även en småtärna.
22/5
Väckning kl 05 efter begäran om "sovmorgon". Efter frukost på
vandrarhemmet begav vi oss till norra lunden för att lyssna efter sjungande
fåglar. Höksångare blev ny art för en del av gänget. När vi kom ner till
fyren visade det sig att inflödet av tättingar tagit fart kl 6 på morgonen,
eftersom vinden mojnat en hel del. Arter som mindre
flugsnappare, blåhake och
nattskärra samt en ensam prutgås gladde flera skådare.
Ett besök i Bårbykärret gav inte mycket men lokalen är intressant och ligger lättillgängligt vid västra vägen. Vi åkte in till Mörbylånga hamn eftersom en hanne brudand setts där. Trots att den räknas som parkrymling var det väldigt trevligt att se den, verkligen en snygg fågel. Vi hittade som väntat även spelande turkduvor i centrum.
Beijershamn låg spegelblankt och fågelfritt, ja åtminstone om man räknar bort alla knölsvanar som rastade. Vi fick ändå en ny art på reselistan eftersom ett par småsnäppor rastade. En hanne halsbandsflugsnappare sjöng ihärdigt vid parkeringen.
Vi försökte än en gång få se vit stork eftersom ett ex nyss setts i Kvarnkärret, men den undgick oss.
Så lämnade vi Öland och drog oss norrut. Det blev övernattning i Söderköping.
23/5
Första målet för dagen var Svartåmynningens naturreservat i Roxen. Från den
nya plattformen kunde man se bland annat spelande rödspov, smalnäbbad
simsnäppa, snatteränder, havsörn samt några skarvkolonier i träd.
Nästa intressanta larm kom från Maden vid Ålsjön i Hälsingland och
eftersom vi ändå skulle passera den lät en flock fjällpipare väldigt
intressant, men när vi kom fram hade de redan dragit vidare.
Innan vi riktigt hunnit hem fick vi larm om Mandarinand i Öfjärden, men det
blev för sent innan vi hann tillbaka till Ö-vik.
Summa summarum en lyckad skådarresa med 260 mils bilåkning och 150 arter på "reselistan". Alla fick se nya fågelarter, de flesta ett tjugotal eller mera. Frågan för framtiden blir nu vart det bär nästa gång? Fjällen, Getterön, Skåne eller Varanger?
Den här gången var det inte så lätt att bestämma utflyktsmål men efter
omröstning bar det av till Östansjösjön.Väl där kunde de 19 deltagarna
studera bland annat två tornfalkarns förehavanden vid en tornfalksholk, drygt
tjugotalet tranor kom från nordväst och ställde sig vid sjön. Spelande
skogssnäppor, tofsvipor och rödvingetrastar gav kvällen den för våren
typiska ljudkulissen.
Efter återsamling vid museet gav sig några av till Öfjärden för att lyssna
efter den vattenrall som spelat så intensivt där, men det kyliga och nu
plötsligt blåsiga vädret bidrog nog till att den bara gav ifrån sig en
räcka av "grisskrik". En tidig gluttsnäppa lockade till sist ett par
gången.
Kvällens utflyktsmål var självskrivet eftersom mängder av rastande
fåglar anlänt till Öfjärden de senaste dagarna.
Det dryga tiotalet deltagarna kunde beskåda en mängd fåglar, bland annat 100
gräsänder som betade på åkern intill obsplatsen, bland dem även en hanne
stjärtand. Art och individantalet var stort, bland det 30-tal arter som sågs
fanns 165 kanadagås, 6 sädgås, 3 grågås, 25 trana, 45 sånglärka, 11
storspov, 50 stare, 3 blå kärrhök, brun kärrhök, stenfalk, sparvhök och duvhök. Bland ovanligare arter sågs 2 lappsparv och en skogsduva.
Strax före skymningen började även en vattenrall ge ifrån sig sina
grisliknande skrik till spelläte.
ÅOF:s långa tradition av nattsångarutflykter i Nordingrå lockade detta år hela 26 deltagare. Föredömligt samlade man hop sig i så få bilar som möjligt, trots det stora antalet deltagare räckte det med sju stycken. Vädret var klart och till en början vindstilla men en isande vind tilltog framåt småtimmarna och var antagligen orsaken till en lägre sångaktivitet hos fåglarna än väntat.
Som vanligt dominerade trastarna ljudbilden, taltrastar och rödvingetrastar
framför allt men även björktrast och koltrast. Rödvingetrastarna har olika
dialekter i olika dalgångar i området, framför allt de i Sörleviken brukar
förbrylla skådare som inte känner till den egenartade dialekten.
De intressantaste observationerna för natten blev en intensivt spelande
vattenrall på nära håll, två stycken näktergalar som "duellerade"
på en och samma lokal och till sist en gräshoppsångare. En förväntad
trastsångare sjöng inte trots ihärdigt väntande med fika som
tidsfördriv. Ett par skådare som stannade kvar fick dock höra den framåt
02-tiden. Många av deltagarna åkte till Ångermanälven för att lyssna efter
en flodsångare men vinden gjorde det omöjligt att höra något.
Som vanligt en spännande utflykt i ett fantastiskt vackert Nordingrå, men det blev lite väl kallt på slutet denna gång. Vi ser fram mot nästa års utflykt och hoppas på lite mera värme då.
Tack till Kurt som rekat och guidat oss så många gånger!
Tillbaka till Innehåll
Utflykten till Mossaträsk flyttades fram ett dygn eftersom det blåste för
mycket för att man på natten skulle kunna lyssna efter bland annat
Mossaträsks karaktärsart dvärgbeckasin.
När det bar av från Ö-vik var vädret en stor osäkerhetsfaktor eftersom det kom
en rejäl regnskur och den besvärande vinden inte lagt sig. Under den 13 mil
långa resan kom det ömsom regn och ömsom flödande solsken. Väl framme fick
den åtta personer starka skaran börja med att vänta några minuter i bilarna
tills en regnskur dragit förbi. Under kvällen klarnade det dock upp och vinden
mojnade med nattfrost som följd. Tältläger slogs upp på ett hygge som ligger
utanför naturreservatets gräns eftersom tältförbud gäller inom
reservatet.
Efter fika och korvgrillning bar det så av ut till myrkanten för lyssning
efter bland annat dvärgbeckasin. Trots uthållig väntan till kl 01 hördes
inte de förväntade gallopperande "kollorapp kollorapp"-ljuden från
dvärgbeckasin, i stället fick man bland annat höra en dalripa
"skratta" och en jorduggla jaga över myren till ackompanjemang av ett
rejält orrspel.
Nattsömnen blev kort eftersom väckning beordrats till kl 04! Efter ett kort
fika bar det så iväg ut för att lyssna till myrens ljud. Förutom
stövlarnas "klafsande" hördes och sågs karaktärsarterna grönbena,
gulärla, ängspiplärka, gluttsnäppa, ljungpipare, storspov, småspov,
tofsvipa, trana och brushane. Gulärla och i viss mån ängspiplärka var i år
betydligt fåtaligare än tidigare år, antagligen beroende på en misslyckad
häckningssäsong 2002, då det extremt torra vädret ledde till brist på insekter. En
annan art som fortsatt att minska sedan myren första gången inventerades 1984
är enkelbeckasin som liksom dvärgbeckasin inte hördes alls den här gången.
Småspoven verkar dock ha kommit för att stanna, minst två revir konstaterades
nu liksom i fjol, den fanns inte på myren 1984.
Efter några timmars vandring på myren återvände vi till tältlägret för
lunchfika, vilket kunde avnjutas i strålande solsken under ackompanjemang av
göktyta, buskskvätta, trädpiplärka och skriande tornseglare. Seglarna tänkte
tydligen bo i en
torraka på hygget.
Efter en svetting återmarsch till bilen bar det så av mot kusten igen, nu med
sju timmars myrvandring i benen och många fågelobservationer i minnet! Bilder
från Mossaträsk
ÅOF:s årsmöte hölls vid Västanåfallet i Viksjö. Innan årsmötet delade
deltagarna upp sig i fem grupper som inventerade fågelbestånden runt omkring
Västanå.
Västanåfallet bjöd som vanligt på forsärla, strömstare och gärdsmyg, men
även nötväcka, göktyta och lärkfalk observerades. I den intilliggande
Mjällåns dalgång hittades bland annat mindre hackspett, grönsångare,
spillkråka, järnsparv, grå flugsnappare, buskskvätta och blå
kärrhök.
Totalt sågs drygt 40 arter under morgonen.
Efter ett rejält regn under natten och morgonen sken solen upp lagom till
kvällens fågelutflykt. Förhoppningar om rastande vadare gjorde att den 16
personer starka skaran drog iväg till kusten utanför Skallören. En hel del
ejder, svärta och vigg rastade och bland dem även alfåglar. De vadare som
sågs var roskarl, gluttsnäppa, större strandpipare och drillsnäppa.
Därutöver hördes trädpiplärka sjunga och man såg sångsvanar,
silvertärnor, stenskvättor och en buskskvätta.
Färden gick vidare till Sannafjärden där några fler vadare rastade. Större
strandpipare var vanligast men både kärrsnäppa, mosnäppa, rödbena,
gluttsnäppa och drillsnäppa sågs. I en flock med vigg låg även en hane
bergand. En dubbeltrast sjöng liksom rödvingetrast och taltrast.
Efter det obligatoriska fikat kommenderades hemfärd och "fri
skådning", vilket den här kvällen resulterade i älg, hare och grävling
liksom flera dragande morkullor under färden tillbaka till museet.
Efter ett par dagars ren sommarvärme hade vädret slagit om till nordlig
vind och plusgrader som kunde räknas på ena handens fingrar. Trots det kyliga
vädret hade ändå hela 17 person sökt sig ut till denna årets andra onsdagsutflykt.
Färden gick först till Skags udde där havet nu låg helt öppet eftersom att
den drivis som tidigare legat vid stranden nu blåst undan i den nordostliga
vinden. En stenfalk satt på en klippa och ejdrar, storskrakar och måsar drog
fram och tillbaka utanför fyren. Tre storkarvar drog mot norr liksom tre
storspovar. En silltrut kom in från söder och satte sig på ett av skären.
Ett par sädesärlor höll till vid fyren.
Färden tillbaka gick via Öfjärden där det nu börjat mörkna, men några
sädgäss och en jagande duvhök stod för en del underhållning.
Solen och vårvärmen bäddade för att årets första onsdagsutflykt blev en skön vårutflykt. Först bar det av till Höglandssjön där isen
fortfarande dominerade men i de små vakarna låg både en brunandshanne, en
sothöna, en kricka, fyra knölsvanar samt några knipor och gräsänder.
Dessutom sågs tre stycken bisamråttor sitta på isen.
Färden bar vidare till Öfjärden där drygt 100 gäss rastade på åkrarna vid
Överön. Mest kanadagäss men fyra grågäss och sju sädgäss ingick. Framme
vid Öfjärdens "Obslada" kunde ett flertal nyanlända fågelarter
noteras i anteckningsböckerna: Blå kärrhök hanne, fjällvråk, bläsand 18
st, kricka 40, trana 6 st. Dessutom mera rastande gäss, 50 gräsänder, tre
par storskrake, några knipor, en råka flög förbi i en kråkflock och en
varfågel spanade från en buske vid tornet. Totalt deltog 11 personer i
utflykten.
Tio personer dök upp vid museet inför den årliga uggleutflykten i trakten av Ö-vik.
Vädret var riktigt vårlikt med rejält töslask efter en dagstemperatur på
upp mot 10 plusgrader, men tyvärr blåste det rätt friskt från väst.
Diskussionsämnet innan avfärd var dels den lappuggla som de senaste dagarna
setts på Dekarsön och om den pärluggla som hörts i Hanabäcksliden skulle
gå att höra. Antalet ropande ugglor hade dittills under våren varit mycket
få.
Färden gick via flera stopp för lyssning upp till Hanabäcksliden, men där
var det bara vinden och ett vindspel vid en sommarstuga som hördes. Eftersom en
deltagare hade tillgång till Friluftsfrämjandets stuga bänkade vi oss i den
och intog det medhavda fikat. Utskrifter av fågelobservationer från
rapportsystemet Svalan diskuterades, årets flitigast rapporterade
Ångermanlandsart var koltrast med 107 rapporter.
När färden gick vidare hittades strax ett vindskyddat ställe och efter ett
par minuters lyssnande började en pärluggla spela alldeles i närheten,
troligen var det den fågel som tidigare kvällar hörts svagt från stugan.
Vindförhållandena varierade under resten av utflykten, ibland vindskyddat med
goda lyssningsförhållanden men för det mesta med vinden vinande i träd och
öron.
Norrsken och stjärnklar himmel himmel kunde avnjutas och innan vi var tillbaka
till museet ytterligare en pärluggla, vid berget i Hanabäck.
Årets fjärde och sista tisdagsutflykt samlade 17 personer, däribland några elever från Arnäs skola. Utflykten gick till Höglandssjön där först fåglarna på sjön och senare de sjungande fåglarna längs promenadvägen studerades.
På vattnet var sothöna, småskrake, skäggdopping, storskrake, gräsand, knipa, knölsvan några av de fåglar som kunde sbeskådas. Längs vägen till fikaplatsen i norvdästra änden av sjön kunde bland annat sången från rödhake, bofink, lövsångare, grönfink, sävsparv och spelet från enkelbeckasin avnjutas och diskuteras.
De som var intresserade av en längre utflykt kunde följa med på en sen kvällsutflykt till Idbyfjärden och Öfjärden.
Vid Idbyfjärden, på åkern nedanför Skallåsen kunde kvällens raraste fågelart, 10 st spetsbegsgäss studeras och järmföras med 2 st sällskapande sädgäss. På vattnet i Idbyfjärden låg bland annat ett par stjärtänder och i norra viken stod en gråhäger och en trana. Vid Öfjärden spelade en, eller kanske två stycken, vattenrall intensivt. Grönbena, enkelbeckasin, storspov och tofsvipa spelade medan skymningen inväntades. En gråhäger drog förbi, troligen den från Idbyfjärden. Kl 23 avslutades utlykten, då hade även en sävsångare börjat sjunga .
Årets tredje tisdagsutflykt lockade 11 personer. Efter omröstning valdes att åka till Kisträveln utanför Skallören. På väg dit gjordes ett stopp vid Banafjälsviken där gluttsnäppa, skogssnäppa, tornfalk och spelande grönbenor kunde beskådas. En strandpipare gäckade skådarna genom att dra iväg innan säker artbestämning kunde göras. Ute vid Kisträveln sågs strandskata, ejder, vigg, svärta och de flesta fick sin första obs för året av silvertärna. När det var dags för fika beslutades det att först förflytta sig till Sannafjärden, Ultrå med förhoppning om bättre lä för den kyliga vinden. Det visade sig vara ett klokt val eftersom Sannafjärden låg spegelblank plus att även vadarna valt den lokalen. Svartsnäppa, gluttsnäppa, rödbena, storspov, skäggdopping, vigg, ejder, smålom kunde beskådas och den stilla kvällen ackompanjerades av storlommens spelläte inifrån Ultråfjärden. När alla fikat och beskådat 7-8 storskrakehannars våldsamma uppvaktning av en dito hona gav man sig tillbaka mot Ö-vik. På åkrarna vid Ultrå sågs två älgar, tre rävar, några kanadagäss, en mindre flock ljungpipare och en stenskvätta.
Årets andra tisdagsutflykt lockade 16 personer. Målet för kvällen var Idbyfjärden eftersom Öfjärden rapporterades vara mer eller mindre "fågeltom". Eftersom man ändå passerar Öfjärden på vägen blev det ett första stopp där. Stoppet blev mycket längre än tänkt eftersom det var en del rovfåglar på gång. Fiskgjuse, brun kärrhök, duvhök, sparvhök och en obstämd falk sågs. En del sädgäss, 43 stycken, fanns kvar efter söndagens massiva sträck. Ett par salskrake, spelande enkelbeckasin, spelande storspov och sädesärla var andra arter som väckte intresse.
Olika tubkikares prestanda och pris diskuterades och efter fikapaus bar det till sist iväg till Idbyfjärden. Från gömslet och tornet sågs 80+60 kricka, 140 bläsand, 300 kaja, 35 storspov, 8 skäggdoppingar, 5 salskrake, en del knipor, gräsänder och en vitkindad gås kunde beskådas - om än på långt håll och i ett avtagande ljus. Sjungande taltrast och spelflygande morkulla var nya "årskryss" för de flesta.
Tillbaka på parkeringen vid Ö-viks museum kunde astronomiintresserade beskåda Månen, Jupiter, Saturnus, Venus, Mars och Merkurius i samma synfält.
Årets första tisdagsutflykt lockade 15 personer. Innan det
bar av till Höglandssjön fick deltagarna några fågelfrågor
att fundera över. Vid Höglandssjön kunde förutom en närobs
på sävsparv bland annat skäggdopping, brunand och silltrut
beskådas.
Efter ett tag förlyttade man sig till Öfjärden där bland
annat en vitkindad gås, fyra sädgäss, en duvhök och en del
änder kunde betittas. Rödhake, koltrast och rödvingetrast
sjöng. En trolig bisamråtta sågs, det är första året bisam
ses i Öfjärden.
När skymningen började falla passade man på Saturnus innan den
"Ockultation" som skulle ske kl 22:25, dvs Saturnus
skulle försvinna bakom månen. Dessutom kunde man se Jupiter och
dess fyra stora månar.
Drygt tiotalet personer dök upp vid museet för att delta i
den årliga uggleturen i trakterna av Ö-vik. Först besöktes en
lämplig berguvsbrant, men uvarna var tysta denna kväll. Färden
ledde fram till Gottne och sedan vidare längs Utterån till
Uttersjö och Hundsjö. Ett tiotal pärlugglor,
varav anmärkningsvärt nog hela sju stycken på en sträcka av
bara fyra km! Blir det äntligen ett år med många
pärlugglehäckningar, det har varit magert i många år?
Till sist hördes även en slaguggla ropa ett
par gånger, innan deltagarna begav sig hemåt vid midnatt.
Thomas Birkö och Torbjörn Johansson tog först de sju
deltagarna till Höglandssjön. Där hade en "raritet",
en vitkindad gås, upptäckts tidigare under dagen. Gåsen var
kvar och i övrigt var kvällens begivenheter en brunand och
några sothöns samt årets första sädesärla. I skymningen
åkte man till Öfjärden för kvällens fikapaus. Där hade dock
ljuset börjat bli lite väl svagt för skådning, men en råka,
några tranor och en bäver observerades tillsammans med en
mängd kanadagäss.
Totalt observerades 27 fågelarter under kvällen. Vädret var
klart men kyligt och temperaturen sjönk från +1 till -3 grader,
vinden var svag.
Höglandssjön:
Små områden med öppet vatten vid Florabadet,
utloppet, Gnistanbron och mejeriet.
Observationer: Sädesärla 1 (årets första för alla
utom Erik som sett ett dött exemplar i Alperna!), vitkindad
gås 1 (ny art för Höglandssjön och för flera
deltagare), brunand 1, sångsvan 9, knölsvan 2,
kanadagås 15, knipa 8, storskrake 2, tofsvipa 5, sothöna 3.
Några strofer från en koltrast gav en svag känsla av
sommarkväll.
Bild från Gnistanbron mot
mejeriutloppet. Bild från bäckutloppet
intill Florabadet.
Öfjärden:
Stor del öppet vatten i den vassrika delen, i övrigt is. Litet
område med barmark i sluttningen norr om sjön.
Observationer: Råka 1 ad, trana 4, sångsvan 1,
tofsvipa 60, kanadagås >50, gräsand >20, bäver 1.
Bild från ladan Öfjärden.
Traditionsenligt anordnades en årsmötesutflykt på morgonen före årsmötesförhandlingarna. Utflykten startade redan kl 04.30 vid Skags udde. För att även ge morgontrötta fågelskådare chansen att delta var det möjligt att ansluta vid Skags udde ända till kl 07.00, "drop in", därefter gick färden vidare norrut längs kusten upp till Husum.
Vädret var bland det sämre man kunde tänka sig, åtminstone
för att locka ut folk kl 04.30 på morgonen. Regn, regn och
åter regn, tre grader plus och en besvärande NNO-vind! Trots
det krävande vädret deltog sex personer i utflykten. Vid Skags
udde dominerade de nordsträckande skrattmåsarna, i övrigt var
det mest några ejdrar som sträckte.
Färden gick vidare till Långroudden där en havsörn
var den största behållningen.
Barktippen i Husum var slutmålet som dagen till ära kunde
betraktas från insidan av staketet. Åsa hade talat med MoDo som
ställde upp med både besökstillstånd och guide, ÅOF bugar
och tackar. Bland observationerna kan nämnas mängder med
trastar; Björktrast, rödvingetrast, dubbeltrast
och koltrast. Fyra strandskator var på plats,
strandskatan som i Öviks-området har sin förekomst
koncentrerad till MoDo:s fabriksområden i Husum och Alfredshem.
Totalt sågs under dagen 35 fågelarter.
Denna kalla kväll samlades 8 personer till utflykten till Öfjärden. Mängden fågel var ej särskilt stor men bland kanadagässen hittades minst 8 sädgäss på ängarna norr om fjärden. Smärre grupperingar av kricka och bläsand kunde ses i sjön liksom hundratals tofsvipor, en sångsvan, en sothöna, samt en storspov. En kortvarig observation gjordes av en svart kråkfågel, troligen en ung råka, vid Ström.
De 16 deltagare som mötte upp vid Museet denna soliga vårkväll ställdes inför ett svårt val, Idbyfjärden eller Östansjösjön. Vissa valde att liksom exkursionsledarna avgöra målet genom slantsingling vilket ledde till att Torbjörn åkte till Idbyfjärden med sex personer och Thomas till Östansjösjön med de övriga åtta.
Idbyfjärden
Norra viken var efter dagens pålandsvind till största delen
isfri och där sågs från gömslet framför allt ett 70-tal
bläsänder, ett par stjärtand
och en fiskgjuse.
Udden som avspejades från tornet dominerades av ca 120 krickor,
ett par salskrake, fyra
spelande orrtuppar på
isen långt ut, en storlom och sjungande rödvingetrastar. Efter
det obligatoriska fikat drog deltagarna vidare till Öfjärden.
Öfjärden
Den södra vassrika delen av sjön var nu helt isfri medan isen
låg kvar på den mellersta delen av sjön. Åkrarna var snöfria
med enstaka snöfläckar i skogskanterna. Spelande storspovar och
sjungande rödvingetrastar dominerade ljudbilden medan ett 40-tal
krickor, 25 tofsvipor, ett tiotal storspovar, ett knölsvanspar
och en sångsvan tillhörde det som kunde ses i kikarna.
Östansjösjön
Sjön och dess omgivningar var nu helt is- och snöfria.
Vattenståndet var på tillbakagång från sin högsta nivå.
Bläsand var talrikast i sjön medan skogssnäppa,
gluttsnäppa och ljungpipare
tillhörde de nyanlända arterna. En stenfalkhona sågs liksom
fem svarthakedoppingar, några krickor, knipor och som vanligt
vid Östansjösjön - sånglärkor, starar, tofsvipor och
storspovar.
Fjolårets nyhet i utflyktsväg resulterade även i år i bra
uppslutning, då hela tolv skådartjejer kom till årets upplaga
av "tjejskådning".
Under Åsa´s ledning begav man sig till gömslet och tornet i
Idbyfjärden. Under kvällen sågs en stor mängd änder,
framför allt bläsand och kricka, men även ovanligare arter som
2-3 par salskrake och ett par stjärtand.
Därutöver sågs två par knölsvan, storlom, skäggdopping,
enkelbeckasin, storskrake, knipa, vigg med mera.
Trots att det var trång i tornet och gömslet hade alla trevligt
och tyckte att det här var ett trivsamt arrangemang som ÅOF
bör fortsätta med!
Det riksomfattande Fågelskådningens dag gick i år av stapeln den 9/5. Trots det kyliga vädret med tre minusgrade under natten hade 18 personer tagit sig till museet kl 07 för att ge sig ut i markerna. En svartvit flugsnappare vid museet rönte ett allmänt intresse eftersom den var årets första för de flesta deltagare. Utflyktsmålet för dagen blev Bysjön i Sidensjö med förhoppningar om spelande gråhakedoppingar och en del nyanlända vårfåglar.
Gråhakedoppingarna, ett tiotal, var på plats men de bjöd inte på några större ansatser till spel denna kyliga morgon. Bland andra arter som kunde beskådas vid Bysjön var skrattmås med dryg 100 individer, bläsand, gräsand, kricka, knipa, sothöna 2, storlom 2, trana, gluttsnäppa, stenskvätta, enkelbeckasin, grönbena, drillsnäppa, skogssnäppa, björktrast, rödvingetrast, stare, storspov, tofsvipa, sånglärka, fiskgjuse, fjällvråk, tornfalk, fisktärna, sävsparv och lappsparv 50 ex. Lövsångarna liksom sjöns dvärgmåsar saknades fortfarande.
Några deltagare gjorde på vägen hem en avstickare till Galaån i Mo och upptäckte där att någon just börjat en avverkning av bäckravinen. Plötsligt dök en person upp med motorsåg för att fortsätta avverkningen. Efter att ha informerats om att alla markägare fått information om att tills vidare spara skogen i ravinen ställdes avverkningen in - tillfälligt?
Vid Mo kyrka hördes till sist en trädpiplärka sjunga.
Ett halvdussin skådare valde enhälligt att åka till
Banafjäl för att spana efter vadare, en bidragande orsak var
frågan om den myrspov som setts där kvällen innan skulle vara
kvar. Myrspoven var kvar och även en del andra vadare.
Observationer: Ladusvala 3 ex, myrspov
hanne, större strandpipare, mindre strandpipare, drillsnäppa,
silvertärna, vigg, bergand hanne, salskrake
hona, strandskata, ejder, kanadagås, brushane, knipa,
sädesärla och stenskvätta.
Några deltagare (bara B-skådare i bilen enligt chauffören Erik) gjorde på hemvägen en tur till Idbyfjärden. Där observerades kricka 95, brushane 150 varav nu bara 10 hannar, mosnäppa 5, grönbena 5, småspov 1, gluttsnäppa 5, svartsnäppa 1, duvhök.
Fem personer trotsade regn, vind och de åtta plusgraderna
för att lyssna på Alneskogens sjungande fåglar. Det var ingen
lätt uppgift denna dag eftersom regnets smatter mot
regnkläderna och vinden försämrade hörbarheten samt att
fågelsången var långt ifrån så intensiv som normalt.
Alneskogen som är en enormt frodig, varierad lövskog är bland
annat känd för sin höga täthet av grönsångare, högre än
man har på andra ställen i landskapet och även söderut. Trots
vädret hördes minst fem stycken sjunga. Andra arter som hör
Alneskogen till är stenknäck, mindre hackspett, härmsångare,
svarthätta och rosenfink, av dessa hördes bara ett par toner
från en trolig härmsångare.
Under morgonen observerades följande arter:
Grönsångare, lövsångare, trädgårdssångare, rödvingetrast,
björktrast, talgoxe, blåmes, rödhake, svartvit flugsnappare,
grå flugsnappare, sädesärla, fiskmås, vigg, storskrake,
småskrake, bergfink, grönfink, grönsiska och troligen några
strofer från en härmsångare.
Du är besökare nummer sedan 1999-04-23